Vera, du driver med mig?

Vera ska till veterinären imorgon, jag är orolig och sjukdomsbilden är den här:

För ca 2 månader sen hittade vi kräk lite överallt här. I bädden, under trappan, vid dörren, men vi kom aldrig på vem det var utan det var en 50% chans på vilken hund som. Sen slutade Vera äta vilket inte är alls likt henne. Vi väntade ut henne och när hon äntligen åt kräkte hon en stund senare. Nu visste vi vilken hund som var skyldig. 

Det första jag tänkte på var att hon ätit nåt som satt sig i tarmen och jag kände genom magen, men där kändes inget konstigt. Jag tänkte ge det tid, och Morgan skyllde det på att vi hade ny mat och hon inte tyckte om den. Nåväl, så ny är ju inte maten utan vi har haft den sen i somras och hon tyckte minsann om den innan. Så tid fick det bli. Jag hade en teori om att maten var så mycket bättre (för det är den, spannmålsfritt från Royal petstore) att hon kände att hon inte behövde så mycket mat längre. 

Tiden gick och Vera var som vanligt, höll vikten och var lika pigg. Tills förrförra veckan. Då svullnade magen så den nästan såg ut att spricka och ryggraden stod upp. Nu blev jag nervös, jag var säker på att nåt satt fast i tarmen och jag ville ge det ett försök att lösa det. Receptet blev, mat med olja, bakteriekultur och ägg för att hon skulle äta, och mer motion. I helgen när vi var ute och gick blev hon plötsligt väldigt trött, och bajsade löst. Jag mailade veterinären direkt när jag kom hem och fick som sagt en tid imorgon. 

Ikväll var vi ute och gick en sväng, och när hon vägrade gå efter bara 2 kilometer blev jag rädd. Tänk om hon mår så dåligt och jag tvingar ut henne. Så jag vände på klacken och gick hemåt igen. Då jävlar blev det fart, drag i kopplet och jag började springa. Ja vi sprang nästan 3 kilometer efter det och då var hon som vanligt igen. Driver hon med mig?

Det stämmer inte riktigt, hade nåt suttit fast i tarmen hade hon varit lös i magen hela tiden. Nu gör hon fina bajskorvar 4 av 5 gånger. Ingen feber eller nedsatt allmäntillstånd, och hungrig igen. Jag hoppas på en röntgen imorgon som säger nåt lätt, inte att hon har ett gosedjur i magen eller en tumör. Just tumören är jag skiträdd för med tanke på att hon hade juvertumörer för 1.5 år sedan. Nästan 5 kilometer fick vi ihop och en hel del spring av det.