Inspiration – noll

Jag vet inte riktigt vad som hände, men av nån anledning började Morgan skära bort silikonkanten i köket igår. Det pustades och stånkades. Och imorse verkade han inte alls ha nån plan att fortsätta. Men då satte jag fart istället och tog bort det sista. 
Han har gett mig uppdrag i hopp om att jag ska ge upp, men så blev det inte. Och nu är vi så långt att vi kan börja sätta upp kakel – ett problem bara, vi har inget att skära plattorna med. Efter lite mer suck kom Morgan på att far hade nåt så nu är han iväg och frågar om han får låna. Igår åkte vi snowracer på parkeringen. Jag mindes tillbaka till när jag var liten och morfar (som inte kunde gå) skyfflade ihop en skaplig pulkabacke till mig en vinter. Jag tänkte att det skulle vara en lätt match för Morgan med sina maskiner, men han tog den lätta vägen och visade Rocky jordhögen som nu var full av snö. Jag lät dom fixa till ett spår och sen gick jag ut. Jag fick en snilleblixt och tyckte att jag och Rocky kunde åka samtidigt för att få en bra fart. Så vi åkte. Och vi ramlade. Och vi skrattade. Än en gång mindes jag tillbaka på den gången jag och min mormor skulle åka i en jättelång backe, och fick snilleblixten att mormor åkte först på snowracern och jag bakom på pulka. Snöret satte vi runt mormors midja. Det gick bra, och var skitkul. Tills JAG ville åka först, sen gick det inte bra längre. Öronen var fulla med snö och mormors glasögon fick vi leta länge efter.