Vatten över huvudet

Jag verkar ha tagit mig lite vatten över huvudet. Jag klarar allt, det är iiinga problem, jag kan jobba, jag ställer upp. Men det är lite för mycket nu. Jag jobbar två dagar i veckan 9-20:30, och två dagar jobbar jag till 16 och sen kör jag rakt till Malmö. Jag måste inse att jag inte är 25 år längre, då kunde jag jobba hur mycket som helst för jag hade inga barn att ta hand om, och inget krav från andra hur hemmet skulle se ut osv. 

Min nya chef är förstående och han har försökt få in någon som kan ta mina kvällar, men ungdomar idag verkar inte vara så sugna på att jobba? Jag själv har jobbat 40 timmar (minst) i veckan sen jag var 16. Men så har jag också försörjt mig själv sen jag slutade nian. Jag har aldrig haft några föräldrar som betalt min mobil som jag kastar i väggen när jag blir sur på nån, och sen ger mig en ny. Mentaliteten förändras antar jag. 

Så ja, det är därför jag är lite frånvarande här. Jag vaknar, dricker kaffe, utfodrar barn och försöker umgås en liten stund. Sen lämnar jag barn och sen jobbar jag. Barnen sover när jag kommer hem och jag rasar i soffan. Nåt positivt med det här är att jag fått fredagskänsla! Tänk lediga helger, det är en lyx jag aldrig upplevt under mitt sjuttonåriga arbetsliv förut.