Nu flyttar jag! (Och vi)

Jag bar ner alla sängkläder imorse, slängde dom i tvättmaskinen och sen blängde jag på Morgan. Han suckade och gick ut och hämtade verktyg. Han mätte nämligen lite igår, och kom fram till att om man skruvade sönder trappan lite grann skulle det gå att ta ner sängen det hållet. Det tog minsann längre tid att skruva sönder trappan än att sen få ner sängen, det var gjort i ett kick. Sen gick Morgan ut och kvar stod jag, med en sängram kvar på ovanvåningen och ett par bråkiga barn. Men nånting hände, barnen blev änglar och satt som ett par små ljus i soffan medans jag försökte klura ut hur jag lättast skruvade i sönder sängramen i så små bitar att jag fick ner den, men i så stora bitar att jag inte glömde hur det satt. Jag hade stenkoll på hur allt satt tills jag bad Morgan om hjälp och han satte ner grejerna i nya sovrummet. Då hade jag glömt allt. Och dessutom hade änglarna nu flytt sin kos och vi var i samma gamla gängor igen. Alla vill skruva och alla ska hänga på allt och alla ska ha samma saker. Det var med en viss lättnad klockan slog middagslur, och då fick jag ihop allt. 

Jag och mamma körde på loppis i Huaröd och Rocky handlade upp alla mina pengar. Det var en dyr loppis i år och minsta lilla skitgrej som man inte tycker är värt nåt kostade minst en femma. En mullvadsfälla som var rostig och saknade en del, en femma. En söndrig liten leksak, en femma. En bok som man i vanliga fall får kastad efter sig, en femma. Ett bord när dom höll på att stänga och skulle kasta, en femtiolapp. Och så tjugo spänn i inträde, ingen kul loppis faktiskt. I år får everöds loppis mitt högsta betyg faktiskt. 

Sen har jag fortsatt i mitt sovrum, hängt upp mer kläder och packat ner alla tyger i en byrålåda. Jag funderar på vad jag ska ha på väggarna och undrar när nån ska fråga vad jag ska ha för gardiner? Då ska jag svara att jag inte ska ha några jäkla gardiner. Hatar gardiner. Hängde upp kökslampan ovanför sängen för jag är trött på att slå skallen i den varje gång jag reser mig från köksbordet. Nu hänger den på Morgans sida så den är inte mitt problem längre. Och här, på den vita fina vägg som är 1,50 bred, ska det hända en fantastisk sak. Här ska det stå ett litet bord, och på detta lilla bord ska min lilla symaskin stå stationerad. Och det ska bli så skönt, att kunna ha den uppe och ha en plats man kan sitta och sy vid utan att behöva packa ner den för att skydda den mot små fingrar. Det kommer bli så bra.