Tre Volvo-raggare 

Idag slutade jag lite tidigare och när jag kom hem stod det en grön 142 på parkeringen. Linus har tjatat om en bil ett tag nu och han är ju glad för 140:or. Han har tydligen en snäll pappa (annat var det på min tid, ville man ha nåt fick man köpa själv (men så har vi inte samma fader heller)) och pappan köpte honom en bil förra helgen. Både jag och mamman var typ eld och lågor men Linus var värst som till och med sov i sin nya bil. 

Nu har ju inte Linus körkort, och kommer inte ha på minst ett år heller så han får ju nöja sig med att åka. Jag är inte svår på att ställa upp. Så vi har glidit fjortontvåa ikväll. Vilka känslor som kom upp när jag startade och körde. Som ett barn på julafton. Vi hade en sån när jag var liten, fast med en femma på slutet. Samma färg, samma ratt, och samma läte. En gammal förgasare låter annorlunda och när bilen baktände när jag stannade kändes det som tiden vreds tillbaka. 

Morgan hade en 242 när vi blev ihop. Den var ferrari-röd med 740-turbofälgar och gick som fan. Det fanns elhissar men det funkade inte som det skulle och man fick ta och lägga ihop två sladdar, av tre. Tog ett par fick rutan ner, och sen skulle man byta den ena för att få upp rutan. Tog man fel fick man en smäll och det blixtrade. Jag skulle vilja ha en 240 igen. Med en femma på slutet. Skiter sig allt en dag och jag inte har råd att ha passaten vill jag ha en 245. -90 till -93. Jag har haft två 245:or, den första var vit med hijackers och den lenaste servo jag känt. Oturligt nog köpte jag ett sämre exemplar och trösklarna var upprostade tills den skulle till besiktningen. Då hittade jag en vinröd, den var en -90:a och det är lite speciellt faktiskt. Hehe. Första årsmodellen med stor bakruta och då blev också bakluckorna bättre. Den var vrålfin och hade elhissar runtom, blank som fasen och cd-växlare för 10 skivor. Lyx. B230F motor, bästa motorn. Det enda som störde mig var att inredningen var brun. Fulaste färgen ever. Jag älskade min bil. Av nån anledning tyckte jag att jag ville ha nåt sportigare och köpte mig en Peugeot 205 gti, och sålde min fina Volvo. Det dröjde inte många månader tills jag märkte vilket skit jag köpt i peugeoten och nu saknade jag min Volvo. Vet du vad jag gjorde? Jag åkte och köpte tillbaka den. Glad i hågen körde jag 245 igen i några månader, men nu var det ju så att jag tyckte att jag blivit lite äldre, och på den tiden var egentligen en 850 min drömbil. Så jag åkte till banken, hittade en 855 med Italien-turbo, sålde tillbaka 245 till förra ägaren igen och gasade turbo. Sämsta skit jag haft. Efter fyra månader ville jag köpa tillbaka min 245 som nu fått vita blinkers (min våta dröm 2005) och nya dämpare. Nu skrattade dom bara åt mig och körde nåt jävla rally med min bästa bil ever så den dog. 

Ja men nu är vi ute och gasar med fjortontvåan, det går inte så fort för jag vill njuta av varje minut. Vi kör till lokalföreningen och tankar, Linus får ta kort på mig som jag kan lägga ut på instagram och så får jag kolla motorn. Jag fattar precis vad mamma menade, man vet vad varje grej heter till skillnad från bilen man kör i vanliga fall. Den är fin alltså. Vi kör en liten omväg hem och det börjar regna. Det är nog dom minsta vindrutetorkarna jag sett. Jag skrattar. Sen uppräcker vi att det regnar in. Då skrattar ingen. Sen regnar det på Rocky. Sen säger Rocky att Linus bil är rätt sleten. Vi skrattade igen. 

Och just det, vi var ju tre Volvo-raggare. Min mamma, hon har minsann kört Volvo så länge jag kan minnas, och på sånt har jag bra minne! (144, 145, 245 kzp, 745, 745meh, 945bwp, V70kzp, V70, v70||efo)