Vilken helg!

Jag har precis kommit hem efter att ha jobbat i 13 timmar. Hela helgen har varit kass egentligen med kvällsevenemang till 22 i fredags, sen igår gick hela vårt frysrum sönder och jag slet som en idiot för att få ner allt i små frysar som egentligen är menat för annat. Ja jag klarade det innan nåt hade tinat men själva serveringen blev lidande då den andra servitrisen fick slita med det själv. Idag hade vi en del bokningar men jag kände mig lugn tills.. 

Jag upptäckte att vår grönsakskyl gått sönder och läckte vatten. Nu var där mest potatis och sånt så det var ingen fara. Värre blev det när chefen uppräckte att en annan kyl också hade gått sönder. Skinkor, kött och alla såser hade gått förlorade och mitt i all förberedelse inför lunchen fick jag stå och slänga ihop såser när min chef stekte kyckling och grejer, samtidigt som han fick guida mig steg för steg hur jag skulle göra. Hur kan allt gå sönder samtidigt? Men okej, om en timme skulle kock nummer två komma och ta över så jag kunde göra mitt. Sen ringde telefonen och det var kock nummer två. Han hade fått migrän och kunde inte komma, och nu brann det fan i knutarna. 
Jag springer mellan köket och restaurangen och försöker bli klar, den andra servitrisen kommer och jag försöker verkligen guida henne i vad hon ska göra, men i ärlighetens namn tror jag att jag tappat det själv. Till råga på det hinner vi inte ens få ut maten innan det kommer gäster och jag fortsätter springa för att få ut maten. Jag hinner bara få ut maten när det trillar in ett gäng som beställer a la carte. In i köket och hjälpa chefen, vi är så back. Får ut maten där, rusar ut för att hjälpa servitrisen och då kommer nästa gäng a la carte. Får ut det och hinner bara gå ut och då kommer det ett sällskap som har beställt sill och potatis för 24 personer. 
Ja, nu skulle jag redan varit klar med att få ut dricka på borden, lök, ost och gräddfil. Men jag håller tempot uppe och kutar här fram och tillbaka, beställer ut sill och potatis från kocken, ber om hjälp med drickan och tänker, ”fan, jag börjar ju ändå bli bra på det här”. Så ser jag att jag satt ut ost på borden, och det tar en stund innan jag kopplar.. Fan, BRÖDET! Jag har ju inte ens skivat det. Svetten lackar, chefen skriker tempooo, jag ignorerar mitt skoskav och kutar ner. Då står det nån dam där och hälsar välkomna till den här sommarfesten och avslutar med varsågoda att ta för er. Eh. Jag. Är. Inte. Klar. 

Så otroligt pinsamt. Men jag fick ut maten till slut och de tackade så mycket för bra service (ändå), och jag tror de blev nöjda. Det var kanske bara jag som inte var det? Dagen fortsatte att klödda exakt hela tiden och jag kom inte därifrån förrän vid 19 ikväll. Fredag – lördag – söndag summerar vi till 30 timmar och ni kan inte ana hur glad jag är över att jag är ledig imorgon. 

Här var det fullt med kött och såser en gång.