Nu har jag jobbat min första dag. Det mesta satt kvar, men dom hade flyttat massa grejer så jag sprang runt rätt ofta och letade efter grejer. Och så hittade jag inte rätt knappar på kassaapparaten heller. Jag har varit dyr i drift och lyckats 1) sälja fel öl till en kund som kom tillbaka och den fick jag hälla i vasken 2) tappa kakor med lullull upp och ner 3) slå sönder en kaffekopp. Annars inte så många missöden. Inte tappat hela högen med tallrikar idag heller, och ingen bricka med glas, och inte ens fått skäll.
Ikväll frågade en av mina kolleger om jag ville följa med och mata ankan. Jag trodde först han gav mig ett sånt där oanständigt förslag, men jag skulle aldrig kunna tro det om honom. Så jag tänkte att det var en omskrivning av nåt, vi kanske skulle äta glass? Men nä, det fanns minsann en anka! En gräsands hona hade byggt sig ett bo mitt på vår uteservering, i en kruka. Där låg hon på en hel massa ägg, och min kollega tyckte så synd om henne för kråkorna är tydligen överjävliga. Så han gav henne mat och vatten så hon inte skulle behöva lämna äggen så länge. Så jäkla fint. Helt otroligt hur kamouflerade dom är, jag var ända framme vid krukan innan jag såg henne. Längtar tills bebisarna kläcks.
Jag var så förbannat nervös i morse att jag ger mig fasen på att jag gick ner dom där envisa tre kilona innan jag åkte. Bra grej visserligen eftersom nummer två inte funkat på massa veckor. Jag har inget att vara nervös för egentligen men jag är ju av det släktet som vill göra bra ifrån mig. Att yra omkring och inte veta vad jag ska göra, eller missa något är skitjobbigt för mig. Jag vill inte vara bättre än nån annan, men inte sämre heller. Jag hoppas jag kan känna mig säker snart.
Emma 