Jag tycker att det går bra på dagis. Igår lämnade jag barnen i 45 minuter och idag blev det 2.5 timme. Det var inte den tidsplanen vi hade från början men ibland får man ändra om. Igår lämnade jag när Rocky satt och ritade, både jag och personalen var noga med att berätta att jag skulle komma tillbaka, snart. Vi har en leksaksklocka som vi ställer in på när jag ska komma tillbaka, och för att hjälpa honom ytterligare lägger vi till vad de gör på dagis när jag ska komma. Igår skulle jag komma till maten, och det var ju ledset när jag gick, men ändå inte så han skrek efter mig, utan mer grejen att man gick. När jag kom tillbaka var han pigg och glad och brydde sig inte så mycket om mig. Sen satt jag hos honom både vid maten och vid vilan.
Idag blev det ju längre för barnen skulle på utflykt, och vi vet att det är inte läge att lämna precis innan så jag lämnade när samlingen skulle börja istället. Det var olika förklaringar om varför han inte ville vara kvar, men innan jag gick hade han liksom ”köpt” det och var ledsen, men inte efter mig utan mer grejen. Jag åkte hem och jag hade det så jäkla bra. Första gången på mer än ett år som jag är helt ensam hemma. Jag satte igång musiken sen städade jag barnens rum, sorterade bort för små kläder. Jag tömde till och med soporna utan att det kom nån springande och slet i allt. Jag lös mina ägg och gjorde ägg/bacon muffins. Jag var så jäkla pepp när jag körde ner mot dagis igen.
Jag möttes av två glada barn och det ena hade så mycket att berätta. Han hade ätit massor med ris, och hade suttit vid det lilla bordet tillsammans med Louise. Och så hade de sett ankor med bebisar vid dammen, och sett en grön fågelbajs. Jag satt med honom på vilan igen och när vi gick upp sprang han iväg och lekte.
Jag har försökt hålla lite avstånd till honom fastän jag är där. Sätter jag mig ner på golvet ska han ju gärna sitta där, men sitter jag inte på golvet har han inte behövet heller. Jag har försökt att vara lite schysst mot personalen istället, tar dom hand om barnen tar jag disken. Och är dom upptagna med nåt barn har jag hjälpt ett annat. Det är ganska mysigt faktiskt. Och jag tror att det är nyttigt för Rocky att se att jag är där, och det verkar släppa behövet av mig. Han har till och med skickat nåt barn till mig, mamma kan hämta/göra/läsa för dig.
Det känns bra det här, han är bara ledsen en liten stund sen går det över. Han är inte ett plåster när jag kommer tillbaka och det tycker jag är jättepositivt. Och de sista två dagarna har han inte velat åka hem.. Det enda som är negativt är att Nikki blir lite bortglömd i det här. Igår glömde jag säga hejdå till henne för jag var så upptagen med Rocky. Som tur var kom en av personalen med henne innan jag hunnit gå. Men hon verkar fixa det bra ändå, hon har ju egentligen blivit inskolad sen hon föddes.
Och faktiskt har dom fått en helt annan relation sen de började dagis tillsammans. Rocky har koll på henne så ingen är dum mot henne, då flyttar han på det barnet. Och ikväll satt dom och lekte (på riktigt!) tillsammans i säkert en kvart. Han satt med en filt över huvudet och hon attackerade och dom hade jättekul, sen blev hon trött och lutade sig mot honom och mös – och blev inte undanpetad. Bomull för själen 💜
Emma 