Tålamoooood

Dagen har spenderats hos Ulrika som erbjöd sig att rasta oss när jag efterlyste det igår. Jag fick fråga om hon verkligen läste att det både gällde mig och BARNEN, det är ju bäst att försäkra sig så ingen får en chock liksom. Hennes stora tös, Julia, är dubbelt så gammal som Rocky, och flicka (uppenbarligen) och jag kunde verkligen se det framför mig, när vi gled in som en virvelvind, inget är på sin plats längre och det som inte är på sin plats längre – sönder. Dragande i hår, skrikande och tårar. (Märk nu väl – VI). Det hör ju lite till att vara Emma också, att alltid spekulera i de värsta scenarion. För då kan det bara bli bättre, eller hur!?

Jag blev så imponerad över Julia, vilket tålamod! Hon hjälpte Rocky bygga lego meddetsamma och sen var dom ju polare. Dom tittade lite på ipaden, och fastän ”någon” tryckte både här och där, sa hon ingenting. Fixade macka och grejer till honom, såg till att han tog skorna riktigt på sig innan dom gick ut. Lite irriterad var hon väl när dom spelade Playstation och ”någon” skrek i hennes öra så hon förlorade, men hon gick ut från rummet och väntade på att han lugnat ner sig sen försökte dom igen. Undrar om hon har kvar sitt tålamod när lillebror växer upp?

Det var så otroligt skönt att kunna åka iväg utan att behöva vara en hök, kunna umgås och prata, visserligen som en hök ändå med fröken klåfinger, och få vara lite vuxen. Prata vuxet, och inte bli avbruten stup i kvarten. Ni kan inte ana. Jag får nog efterlysa lite fler såna här tjejkompisar. 

  Enda bilden jag tog.. Nikki tyckte det var lajbans med kompis så nära och hade nog gärna bjudit honom på både det ena och det andra, men han hade redan fått en kopp kaffe så det fick räcka där. 
Vi åkte hem, utan att ha virvelvindat eller tagit sönder något, vilken bra dag!