Busfabriken 

Idag fick Rocky följa med min kusin med familj till busfabriken. Sånt gör mig riktigt glad, att nån vill ta med honom för att göra något riktigt roligt. Själv tyckte jag det var bäst att stanna hemma – dels för att jag tror Rocky beter sig bättre då, och dels för att jag hade lite att hitta på efter att jag varit så kass igår. Dom hade åkt långa rutschkanor med hopp, kastat bollar på varandra i bollhavet, härjat tills de blev svettiga och Rocky blev skrämd av en Mads som sa: ”BU!” i spökrummet. Jag fick bilder skickade till mig under dagen.  

    
 Själv har jag hunnit med två-veckors handlingen på Maxi med svärfar. Fastän han var med fick jag varken avstämning eller att handterminalen gick sönder. Det går nån förbannelse med honom annars. Och när jag kom hem lät jag Morgan ha Nikki en stund till. Jag släppte ut hönsen och gjorde rent till kaninerna. Det här med höns är så förbannat mysigt, vi går där tillsammans hos kaninerna och sprätter. Min sprätt är lite mer kontrollerad och mitt hamnar alltid i ryllebören. Jag borde klippt klorna på kaninerna oxå när jag var ute, men tiden gick som vanligt. Jag hade ett akvarium som stod vid dammen med yngel i som jag också behövde bära in. Och det var nog tur att jag tog tag i det just idag, för nu är det fruset i gräset. 

Och så kom jag på att jag gjorde bort mig i fredags. En av tjejerna på jobbet-s man, frågade var jag bodde och när jag svarade så säger han: ”ja det ligger där innan rebbetuaröd”. Jag är sjukt imponerad över att han vet var både gaddaröd och rebbetuaröd ligger och undrar varför, och då kände han nån Erlandsson i rebbetuaröd. Jag som bott här i evigheter går på och på om vem och var? Jag märker att han vill inte prata om det mer men jag fortsätter ändå tills Jenny kommer och hämtar mig för vi ska åka. Och idag googlar jag detta, jag vet inte om ni kommer ihåg, men det skedde en olycka för typ 10 år sedan, precis innan flygplatsen. En knarkar-kärring kommer körande med sin van, påverkad och utan lampor, frontalkrockar med en annan bil och han i andra bilen dör. Och han som dog var Erlandsson. Det kunde jag såklart omöjligt veta, men att känna av när någon inte vill prata längre borde jag kunna fatta – och sluta då!