Linneas önskan 

Linnea önskade få läsa om hur det går med löpningen. Och det går inte särskilt bra ska jag säga. De sista veckorna har jag bara kommit ut en gång i veckan. Denna noll. 

Det är årstiden som ställer till det för mig. Morgan är ute och grejar tills kl är 20 på kvällen och då har jag lagt Rocky och kan ge mig ut när han kommer hem. Men nu är det mörkt, och jag är mörkrädd. Jag har kört ner till byn nån kväll, men då blir det plötsligt ett mycket större projekt, än att bara ge sig ut 20-30 minuter. 

Förra veckan kom Tobbe för att dricka kaffe, klockan var bara 18, och då tyckte jag att jag kunde passa på. Men av nån anledning blev det sura miner, man skulle tvunget veta var nån jäkla sladd var just då, som jag då inte kom ihåg.. Och så började Nikki skrika men det var ingen som tog henne. När jag väl kom utanför dörren var jag så stressad och hade tappat allt. Jag bestämde mig för att springa 1 km istället så snabbt jag kunde. 

Det var kul att göra nåt sånt en gång, det dröjde en kvart innan mina lungor lugnat ner sig så jag kunde andas utan att det gjorde ont igen. Jag fick en bra tid och ett bra adrenalin-påslag. 

Jag vill inte tappa allt jag byggt upp, men vi måste ha lite synkning här hemma. Eller barnvakt.