Godmorgon. 

Hade det nu inte varit så att klockan ringt för att Rocky ska till dagis, så hade jag sovit fortfarande. Lill-strumpan sover, UTAN ATT HA VAKNAT EN ENDA GÅNG! Den lyckan. 

Jag hade kanske inte kunnat sova ändå, det är lite nervöst idag. Jag ska lämna Vera där. Jag har aldrig lämnat Vera nånstans. Jag ska faktiskt be om att få vara där tills hon sövs, sen är det ok att åka. Jag måste ha kontroll över vad dom gör mot henne, tänk om dom gapar och rycker i henne. Hon är en väldigt känslig hund, och i vanliga fall kan det räcka att en hund skäller mot henne för att hon ska kasta sig upp mot mig och gömma huvudet under min arm. Och tänk om där inte finns nån arm lika bra som min? Och så kanske dom blir arga för att hon kommer upp, folk som inte känner henne kallar det att hon hoppar, jag kallar det att få stöd och trygghet. Och ni vet hur en ”hoppande” hund behandlas va? 

Ja jag hör hur det låter. Men det är ju lite sån jag är, målar scenarion på väggen som heter duga. Själva operation är jag inte orolig för, nu vet jag ju att hon klarar att sövas, och att operera bort en livmoder är ju bara ett rutiningrepp. Bra att man är realistiskt på nåt plan iaf.  

 Vera med sin platta lekkompis.