Min kompis sen skoltiden, Annelie, drog ihop några stycken förra veckan för promenad. Jag är så glad för att hon gör sånt här, en själv kommer ju aldrig till skott, och får inte idéen för den delen heller. Det var ju hon som drog ihop tjejerna från högstadiet oxå, så vi fick träffas. Och på tal om det, är det inte dags för en ny träff snart?
Vi är ju ganska många som är lediga på dagarna nu, vi var fyra som var med förra veckan och nu har maffian utökats till sju. Idag var vi fem stycken som deltog i en runda på sju km. Eftersom man är så många kan man gå lite i sin egen takt. Nån snabbt och nån långsamt. Uban tog långsamt till sin spets, alla fick stanna hela tiden för att vänta in henne. Skitdryg var hon. Nästa gång får jag montera blåslampa på min vagn så jag kan jaga henne med den.
Uban hade sin hund Johnny med sig, och jag tog med Vera på sin första riktiga promenad sen operationen. Och på tal om operation hittade jag ett stygn som stack ut idag, lite läskigt att dra ut det. Jag tänkte att Vera kanske skulle kunnat ha lite mycket energi, och tom bli lite sur på en helt ny hund, men Vera tyckte Johnny var lajbans och dom studsade runt där i skogen. Jag fick koppla henne ett par gånger när hon fick upp nån doft och ville jaga efter, men hon stack inte iaf. Det är skönt när det bara funkar.
Nu hoppas jag vi håller liv i det här, Annelie, Charlotta, Ulrika och Sara var med idag.
Emma 