Nisse 

Ikväll är det två veckor sedan Nisse knackade på dörren. Nu känns det lugnt men jag har faktiskt varit orolig för om han ens skulle överleva.  

 När han kom var han ju oerhört mager, man kände varenda ben och han var inte ett dugg skön att klappa. Han hade så mycket loppor att var man än delade pälsen såg man dom springa omkring. Så det första vi gjorde med honom var att ge honom stronghold – mot öronskabb, loppor och viss mask. Sen visade det sig att han inte ens kunde äta själv, och jag har gett honom ersättning i mungipan med spruta. Mosat våtfoder och matat honom med gaffel. Det tog runt en vecka för honom att utveckla hungerkänslor, och sen sa han till när han var hungrig. Och i samma veva började han tvätta sig frenetiskt där bak, och när jag kollade var han helt nerkissad och gick och satte sig överallt. Urinvägsinfektion. Jag fick stänga in honom och hämtade antibiotika. 

Det rättade till sig på ett par dagar och nu var det dags för avmaskning. Jag har inte velat ge honom innan för han har ju redan fått så många preparat, men nu äter han så bra att magen är helt spänd så nu tyckte jag det var dags. Vägde honom för att se hur mycket han skulle ha och lille plutten väger 521 gram. Det är inte mycket men säkert tre gånger så mycket som när han kom. 

Han var iskall i en hel vecka, han låg hos Nikki alltid för att få upp värmen. Men nu är han varm och go. Han har börjat leka lite och det är väl bara en tidsfråga tills han börjar hoppa runt och rivas, som kattungar ska göra. När jag tittar på honom nu, tippar jag på att han är 6-7 veckor gammal. Kanske tom yngre. Jag undrar så var han kom ifrån, men jag undrar inte för mycket. Efter allt det här lämnar jag inte tillbaka honom om nån skulle dyka upp.