Namn

Mitt favorit namn var ju Rocky, lite tufft, rockigt och ovanligt. Uttalas normalt och lätt att säga. Morgan sa absolut NEJ! Han tänkte på Rocky Balboa och jag tänkte på en amerikansk bulldog. Morgans förslag var Lars-Göran och några andra som inte var ett dugg seriösa. Sen kom ju bebben ut och barnmorskan frågade vad han skulle heta? Jag tittar på Morgan och han säger typ, jaja, okej då. Jag är lycklig och svarar glatt, Rocky!

Man brukar traditionsenligt ge barnet mer än ett namn. På min sida har nästan alla tre namn och på Morgans har de flesta två namn. Hur ligger det till? Finns det nån oskriven lag på hur man gör när man ger sina barn extranamnen? Jag tycker ju att tre namn är rättvist, ett tilltalsnamn, ett från moderns sida och ett från pappans sida.
I vilket fall som är det ännu flera namn som man ska komma överens om. Morgans morfar (tror jag) hette Oswald, och det tyckte jag var lite coolt. Sen är det ju om han ska få nåt namn från min sida. Då är valet självklart. Det är inget jättefint namn men personen som hade det betydde så otroligt mycket för mig. Så pass mycket att bara att jag skriver om det gör mig bölig. Så pass mycket att jag inte har kunnat säga det till Morgan för jag blir bölig. Tänker jag på hur jag ska säga det bölar jag.

Alltså sorgen efter min morfar, den tar aldrig slut. Jag tänker på honom skitofta och jag blir lika ledsen varje gång. Jag saknar honom så och jag har så dåligt samvete för att jag var så självisk sista tiden att jag inte hälsade på honom. Han hade inte koll på vem jag var sista tiden och det var jobbigt för mig att se. Det var säkert lika jobbigt för honom att inte kunna placera människan framför sig.
Jag är ledsen för att han inte fick träffa Rocky.

Och inte blev det bättre när jag kom på att morfar dog 10/10 och Rocky föddes 10/1.