En vän.

En bästa vän. Som man kan ringa bara för att man är glad. Vill ha en kopp kaffe. Som finns där när man är ledsen som lyssnar och förstår.
Som man kan berätta allt för, pinsamt, roligt och väldigt intimt.
Vännen som får dig att skratta och du vet du kan lita på i vått och torrt.

Så slog det mig, var finns min sån vän?

Skrämmer jag bort mina vänner? Är jag jobbig?
Vänner finns det gott om, men just den där. Som jag kan lita på, skratta åt, skratta med. Lipa med, lipa för.

Är det inte vännerna som gör det värt att leva?