Mormor.

Läste LottaS fina inlägg om sin mormor och det väckte känslor för mig..

Jag bodde hos min mormor när jag var liten, passade väl bättre för mamman o henne då mamma jobbade och mormor jobbade bara lite säsong, plocka potatis å sånt. Och när mormor jobbade var jag hos morfar istället som bodde i huset bredvid.
När mamma ville att jag skulle flytta hem till henne mutade hon mig med en hamster =) Hon kom hem med 2 st till mormor en kväll o då tyckte jag att jag faktiskt kunde ha den ena men då tyckte mamma att jag fick bo hos henne så jag kunde ta hand om den. Snabb övertalning. Detta var i lekis.

Mamma körde mig till mormor innan hon började jobba så jag kunde ta skolbussen därifrån och sen hoppade jag av hos henne igen när jag slutat o mamma hämtade mig när hon slutat jobbet. Funkade bra, mycket tid med mormor och morfar var det.

Nyårsafton 1994 skulle mormor och morfar komma till oss och äta nyårsmiddag. De var sena, ovanligt, det brukade de aldrig vara. Vi hade bestämt 18:30 och de hade inte kommit 18:40. Telefonen ringer. Det är morfar, han säger att vi får nog komma ner för mormor är nog sjuk. När vi kör ner tänker jag att tänk om mormor är död, får tårar i ögonen o blir lite förbannad på mig själv för att jag tänker så.

Sen kommer vi ner.. Morfar står utanför o säger nåt till mamma, sen vänder sig mamma om o ser sådär konstig ut o då fattar jag att jag hade nog rätt ändå.
Där sitter min mormor vid köksbordet med sitt kaffe framför sig. Kallt kaffe. 11år, nyårsafton och min mormor som jag har varit så mycket med är död.

Efter detta lovar jag mig själv att jag ska tänka lite på henne varje dag. Det glömmer jag med tiden, när jag kommer på det bölar jag en skvätt. Nu har jag inte tänkt på henne på ett tag o bölar en rätt stor skvätt.
Ännu mer när jag tänker på att jag inte varit vid hennes grav sen vi flyttade ifrån vittskövle. För 8 år sedan.

Det får räcka nu, detta rev upp..